Det fanns en tid då EU älskades av den svenska högern. Men efter det att den fria rörligheten på kapital ”tvingade” Sverige att avskaffa arvs- och förmögenhetsskatterna och sänka bolagsskatten, för att inte drabbas av kapitalflykt, har högern blivit alltmer skeptisk till tvingande lagstiftning från EU-håll. Och det handlar inte bara om att EU har synpunkter på vargjakt och skogspolitik. Nu när EU diskuterar gemensamma lagar och regler kring sociala rättigheter, miljöskydd och annat, har de ställt sig på bromsklossen. EU ska inte lägga sig i länders självbestämmande heter det nu. Man vill ha ett ”smalare men vassare” EU som det sägs ibland. Alltså ett EU där kapitalet kan röra sig utan hinder och länder får försöka locka till sig investeringar med hjälp av allt lägre bolagsskatter och lägre sociala skyddsnät. Denna nyliberala höger ansluter sig till Margaret Thatchers hållning som hon uttryckte redan 1988:
– Vi har inte lyckats rulla tillbaka statens gränser i Storbritannien bara för att se dem rullas fram igen på europeisk nivå!
När Thomas Piketty föreslår att EU borde införa en gemensam bolagsskatt slår marknadsliberalerna bakut: EU ska hålla sig borta från finanspolitik!
Men det är just mer vänsterpolitik på EU-nivå som behövs om vi ska kunna rulla tillbaka borgaroffensiven. Och ingen kan idag hävda att klimatpolitiken bedrivs effektivast på lokal och nationell nivå, när jorden vädjar om internationell lagstiftning.
Detta innebär att vi inte längre kan vara motståndare till mer överstatlig politik på områden som handlar om beskattning, sociala rättigheter eller miljö.
Förslaget till nytt partiprogram präglas till den största delen av en optimistisk ton, där vi ser möjligheterna att ta oss fram på olika kampavsnitt. Därför blir jag lite besviken när jag på sidorna 42-43 läser om vår relation till EU. Här präglas texten av en lite uppgiven stämning: Det kan bli sämre. Kanske måste vi gå ur eller i varje fall kräva att länder ska ha rätt till undantag.
Det är bra att utträdeskravet försvunnit i den nya programtexten. Den bär dock kvar rester från en tid då vi inte såg EU som en arena för kampen utan som en institution som borde försvinna. Därför vore det bättre med en text som konstaterade:
”Vänsterpartiet vill tillsammans med andra progressiva rörelser ändra unionens färdriktning så att vi successivt stärker människors demokratiska och sociala rättigheter, utvecklar ekologiskt hållbarhet i alla sektorer och hindrar skattekonkurrens. Detta innebär att EU kan ges beslutanderätt på nya områden när detta gynnar en sådan inriktning, samtidigt som vi också värnar lokal och nationell självständighet som inte inkräktar på andras möjligheter att driva en progressiv politik.”