Förslaget till nytt partiprogram för Vänsterpartiet har skapat debatt. Jag själv tyckte vid en första anblick att dispositionen såg intressant ut. Social sammanhållning är också en viktig strategisk målsättning. Sedan kom chocken – programmet är långt till höger om Socialdemokraternas.
Programförslaget har presenterats som ”Ett partiprogram för frigörelse”. Frigörelsetanken är inte ny utan finns även i vårt nuvarande partiprogram. Där är människans frigörelse tydligt sammanlänkad med förverkligandet av det socialistiska samhället. I förslaget som nu lagts är perspektiven helt omkullkastade. Bland ”Frihetens hinder”, som får ett eget avsnitt, handlar det nu bland annat om ”låsningar på arbetsplatserna”, ”kapitalets instabilitet” (!) och ”konservativa intressen”. Kapitalismen ses inte längre som ohållbar utan som tämjbar. Det är en ny ideologi för Vänsterpartiet. Kapitalet ska istället göras mer stabilt, genom statliga investeringar.
För mig personligen, som sedan kongressen 2016 tillsammans med allt fler kamrater runt om i landet mobiliserat för stora statliga investeringar, en Grön ny giv och att ”totalrenovera Sverige”, är detta särskilt beklämmande att läsa. Jag hade sett framför mig en grön, klassbaserad, radikal offensiv, inte att en investeringslinje skulle kombineras med en socialdemokratisk demolering av partiet.
Mest chockerande är vad som har raderats. Borta är socialismen. Borta är nationalisering av bankväsendet. Borta är antimilitarismen. Bort är utträdeskravet ur EU. Borta är löntagarfonderna. Borta är analysen av kapitalismen som ett problem på systemnivå. Borta är analysen av mediekoncentrationen. Borta är visionerna. Begrepp som imperialism förklaras inte. Avsnitt om feminism, rasism och miljö är avsevärt försämrade. Rörelseperspektivet är misshandlat. Funkisperspektivet minimalt. Arbetslöshetens problem är minskad produktion. Resonemang om ny tekniks socialistiska potential saknas helt och automatisering nämns inte alls. Arbetarklassen som subjekt har ersatts av fackföreningar utan att den socialdemokratiska byråkratin nämns men ordet ”förhandlingsstyrka” å andra sidan upprepas 20 gånger.
Faktum är att förslaget till partiprogram för Vänsterpartiet ligger långt till höger om Socialdemokraternas nuvarande partiprogram. Där presenteras en materialistisk historiesyn, en tydlig analys av kapitalismen på systemnivå. Där finns ett mål om (demokratisk) socialism. Där finns en tydlig formulering att Socialdemokraterna är ett antikapitalistiskt parti. Nästan alla avsnitt är pinsamt nog betydligt starkare. Dessutom är programmet välskrivet.
I förslaget till Vänsterpartiets partiprogram nämns inte ens ordet kapitalism. Eftersom programmet skulle signalera självförtroende måste förklaringen sökas någon annanstans. Det ligger närmare till hands att se det som en långtgående positionsförflyttning.
Det viktigaste syftet med ett partiprogram är att gemensamt och demokratiskt besluta om partiets huvudsakliga inriktning. Det utelämnas helt när programkommissionen radar upp syften i sitt följebrev. Förändringar måste dessutom ses utifrån dagens kontext, var partiet befinner sig och vilka krafter som kämpar åt ena eller andra hållet. Men programkommissionens Jens Börjesson talar klarspråk 14.30 minuter in i presentationen av förslaget. Programmet ska inte ”snurra in sig i låsta krav som inte riktigt håller när världen snabbt förändras”. Vilket ”ger oss mer utrymme att kunna anpassa förslag efter aktuellt läge.” Att yttersta ledningen sett programmet som ett problem är ingen nyhet. Tydligast har det varit när Nooshi Dadgostar tvekat att kallat sig socialist och duckat frågor med att partiprogrammet är för gammalt, vilket då väckte massiv kritik. Förslaget framstår ur detta perspektiv nästan som ett beställningsjobb.
Sammanfattningsvis innebär programförslaget om det antas ett dråpslag mot hela den socialistiska rörelsen i Sverige. Samling i mitten har inte varit någon framgångsfaktor någonstans utan är en nedsläckt återvändsgränd. När däremot Bernie Sanders och Alexandria Ocasio-Cortez tydligt uttalar att de är socialister så ger det stort gensvar i självaste USA.
Det talas om ett ”program för frigörelse”. Men det enda vi bjuds är ett socialdemokratiskt program som frigör partitoppen från medlemsbasen.
Programförslaget måste förkastas. Att ändra några nyckelmeningar kommer inte kunna rädda helheten. Landets arbetare, miljökämpar, feminister, antirasister och socialister förtjänar bättre.
Viljan att göra Vänsterpartiet till ett socialdemokratiskt parti måste avvisas.
För vi bör säga det med stolthet och självförtroende:
Vi är socialister som kämpar för rättvisa och socialism.